Norge 2016, del 2

Vägen från Folgefonna var gråmulen och regnig så vi beslutade oss för att ta en bildag och komma en bit närmre hemmet. För att slippa betaltunneln på båda hållen tog vi den långa vägen runt och var snart på väg bort från Odda. Efter Odda kom först känslan att vi lämnade fjällmiljöerna men det gick snabbt över. På vägen söderut passerade vi Låtefossen och strax därefter började molnen lätta lite. När vi närmade oss Røldal började vi ge oss ut på småvägarna som tar omvägar runt tunnlarna och belönades såklart med fler får. Ulltussarna traskar lugnt runt och ser till att bilhastigheten sänks, om de inte ligger och vilar mitt på vägen förstås, då avstannar det mesta.

Mot de gröna sluttningarna ser de ut som luddigt strössel. Längs de smala vägarna finns det även de som vandrar och det blir ett och annat tight bilmöte längs vägen. Det är absolut en rekommendation att ta omvägarna om inte tidsplanen är på väg att gå helt i bitar. Det finns så många vackra vyer som missas på insidan av bergen.

Det är däremot som så att tunnlarna inte alltid går genom rent berg, ibland kikar de visst ut där berget inte räckt till. Tunnelbiten som visas nedan har även en egen bro för att forsen ska rinna över tunneln och inte försöka gömma sig bakom.

Efter turen runt/över/genom Haukelifjell rullade vi vidare mot en trevligt belägen Våffelkåta vid Haukeliseter. Även om våfflorna var slut på dagen tog vi en ordentlig paus för att njuta av utsikten över Ståvatn. För de som vill bo fint ligger Haukeli Fjellstue längs samma vatten.

Under pausen började de där stora fluffiga sakerna i luften gadda ihop sig och solen sprang och gömde sig. Slut på vilan och dags att springa till bilen innan det ganska ordentliga regnovädret tog fart. Motivationen att traska runt i ösregn var låg så vi åkte vidare mot Edland där nästa camping skulle vara.

Praktiskt nog fanns där lediga hytter så vi flyttade in i en lite finare som till och med innehöll en soffa. Efter tillräckligt många nätter på marken är soffor väldigt mysiga uppfinningar. Bekväm är nog inget fel att vara ibland för marken var genomsur när vi var ute och kollade in området. Dusch och varm mat var ett underbart steg mot att hitta ny ork inför morgondagen.

Och då väntade ett besök på museet som vi hoppade över av tidsbrist förra året. Norsk villreinsenter har en riktigt bra interaktiv utställning. Det är många sinnen som får sitt och allt visas på ett nytt sätt. Allt från att följa den instagramande renen till att snurra på hjulet som styr resan genom renens spridningshistoria från förhistorisk tid till idag.

Vidare in i Rjukan kom nästa museum och då var det dags att besöka Vemork kraftstasjon. Vi hade förberett oss med att se den nya serien om sabotörerna som kämpade för att avbryta produktionen av tungt vatten under andra värdskriget. Serien, tidigare filmer och själva händelsen ägde rum i Rjukan och vi fick fördjupad kunskap av vad som hänt väl på plats. Det var många väldigt intressanta utställningar inne i byggnaden men det var lite svårare att hålla fokuset uppe när det blev flera museum på kort stund. Oavsett så rekommenderar jag absolut ett besök där med.

Rjukan blev ett kort besök då vi bestämt oss för att besöka kusten och dagarna började ta slut. Efter lite traditionellt norsk husmanskost körde vi vidare till Seljord och Garvikstrondi camping. Det är ju inte helt fel att bo granne med en sjö som ska ha ett helt eget sjöodjur. Vi överlevde som tur var och resesällskapet hann ner och ta ett snabbt bad bara för att ha badat med en sjöorm (och vem kan klandra honom för det). Dessvärre kom ingen sjöorm så vi packade ihop dagen efter med alla armar och ben i behåll och fortsatte med riktning mot kusten.

Förbi kommunen med det mysigaste kommunvapnet. Kanske skulle vara något för Mora att fundera på att ta efter.

Sen helt plötsligt passerade vi en skylt som vi inte kunde motstå. Det var något utav den datorlösa världens version av ett click bait (turn bait?). ”Jettegrytene” stod det och sen en bild som indikerade badplats. Häftigaste badplatsen jag kan tänka mig, klart värt en avstickare.

Efter att ha plåstrat ihop alla inblandade i badandet (kolla alltid djupet där ni ska hoppa, innan ni hoppar)  fortsatte vi lite mer planenligt med stopp så snart något såg fint ut men med bestämd ratt mot södern.

Nu när vi längtat söderut så var det ju rätt gott att komma fram för klockan började bli sent och campingplatser håller inte öppet hur länge som helst. Väl framme fick vi inse att vi tänkt lite snett. Ute vid kusten var säsongen redan över. Campingplatser fanns men vi möttes av en godisautomat som justerats lite för att istället agera reception. På hela tiden vi var där mötte vi två människor och det var andra campare. Det blev den lökigaste idén på hela resan att lägga tid på att skynda oss ner till kusten. Ja alltså, fältet på bilden nedan är fyllt av uppdragen lök. Gul lök för att vara exakt, fältet bredvid hade rödlök. Kanske är det ett fint område i juli, men i slutet av augusti var det ingen höjdare.

Snopna begav vi oss hemåt och klämde in lite fler gamla saker och museum för att få det lite roligare igen. Det blev ett besök på Vikingskiphuset i Oslo och Fredrikstens fästning och sen var gränsen nådd igen. Vi har åter igen en lång lista med platser vi vill spendera minst en vecka på var, men vi får se när nästa resa blir av. Längtan finns där efter fjäll och turkosa vatten och den längtan lär bara bli större.

Kommentera