Vid enskällebo, mellan bredaryd och anderstorp ligger ett litet berg på 265 m.ö.h. Det är ett väldigt klättringsvänligt berg och för de som tycker bättre om att krypa runt finns jättens grotta som går en bra bit in under berget.
När man svängt av vägen mot Enskällebo är det bara att köra tills man inte får köra längre, där väntar en stor och fin vändplan som går bra att parkera vid. Fortsatta vägen tas med fördel till fots, sträckan är inte ens en kilometer så det borde gå bra.
Grusvägen går genom granplantager och det ser inte helt vackert ut men det är bara att traska vidare. Efter en liten stund går det bra att svänga av mot vänster på en lite mer igenväxt väg.
Delar av skogen verkar ha avverkats nyligen och mindre träd är lagda över vägen, sannolikt för att underlätta för maskiner att köra runt i skogen.
Slutligen kommer vägskälet, efter den stora stenen går en stig uppåt höger som leder till toppen. Fortsätter man rakt fram börjar vi närma oss jättens grotta.
Stigen upp till höger bjuder slutligen på lite trevligare skog. Det är lite tätt mellan träden men det känns helt klart mer skogigt.
Vi valde dock att börja nere vid jättens grotta. Det ser inte så stort ut, men det växer en bit när man kommer upp till den.
Här är precis innanför öppningen. Pannlampa rekommenderas för fortsatt färd. Själv kom jag inte längre än såhär. Det satt några åttabenta små söta monster och blängde på mig och tydligen var kombinationen litet utrymme och åtta snabba fötter per monster lite mer än jag kände för just då, vi hade trots allt en utsikt som väntade.
Från jättens grotta går det att gå tillbaka till vägskälet eller välja en av de två brantare vägarna upp. Antingen stigen som har en rätt lagom liten stigning för att man som otränad ska börja känna sig som en mindre smidig bergsget,
eller den lite lurigare vägen som bokstavligt talat går rakt upp. Här har ett klättringssällskap förberett leder uppför berget.
Men för att återkomma till toppen så har vi den fina utsiktsplatsen här. En våning ner (sväng av vänster när det är ca 2-3 höjdmeter kvar till toppen) finns en helt fenomenal fikaplats där berget vänligt nog fixat en någorlunda bekväm bänk.
Utsikten är densamma som på toppen sånär som på en björk som fångar lite av vinden, samt knölar till vägen till fikabänken. Som bekant består Småland inte av några direkta bergsmassiv så utsikten räcker långt. Enligt rykten går det att se ner till den gamla gränsen mot Danmark. Grönt och fint är det oavsett hur långt vi ser. Skogen är som vanligt i majoritet barrskog, med vissa inslag av lövträd.
