Idag fick jag åter igen lyssna på en intressant och helt galen diskussion på XXL i Växjö. Egentligen går det inte att kalla det diskussion då det snarare verkade som en föreläsning och det var inte många av påståendena som stämde där. En favorit är kommentaren om att när ull är riktigt mjukt och heter merino så är det sannolikt alpacka inblandat. Jag tror att han lyckades blanda in mohair i det hela med så nu är det dags för en ny genomgång av ett av mina favoritmaterial, men nu går vi direkt ner på djur- och fibernivå. Vad betyder det där som står på innehållslistorna egentligen?
Ull
Det är det där luddiga du hittar på en massa djur. Exempelvis på får, några getraser, kameldjur, jak och myskoxar. Oftast så är det fårull som menas när ordet ull används men det är bra att komma ihåg att det är ett bredare begrepp än så, är det något annat än fårull brukar det dock vara noga utmärkt för att då går produkten att marknadsföra ännu mer utifrån det lyxiga innehållet. Tjockleken på ull mäts i mikrometer (µm) och denna siffra är en stor del i huruvida ett ullplagg uppfattas som kliande eller inte. En kligräns är satt till 26 mikrometer men självklart är den individuell i slutändan. Huruvida ett ullplagg uppfattas som kliande påverkas också av klippningen. Finns där många dubbelklipp (där ullfibern klippts av mer än en enda gång) så ökar risken att det uppfattas som kliande, det kan göra att återanvänd ull kliar mer om fibern blivit sönderfördelad och sen spunnen på nytt. För att ha något att jämföra med ligger håret på människors huvud ofta på 60 mikrometer och uppåt.
Fårull
Fårullen kommer i några olika typer, vi har bottenullen, som är den mjukare krusiga fibern som isolerar bra, sen finns täckhår som ofta kan vara en mer glansig och tjockare fiber. Det finns även fler andra sorter som kallas märghår, dödhår och liknande men dessa sorteras bort innan fibern spinns till tråd. Även på ett och samma får varierar ullen mycket. Den finaste ullen finns på sidorna på fåret och den sorteras ofta för sig.
Merino
Merinofåret är en fårras som har avlats på att enbart producera den mjuka krusiga underullen. Tidiga fårraser kan släppa sin vinterull men detta är helt bortavlat hos merinofåret där ullen bara växer, vilket har lett till att merinofår som rymt kunnat få en ullfäll på flera tiotals kilo. De är även avlade på att ha så många hudveck som möjligt för att öka ytan ullproducerande hud per får. Rasen finns benämnd tidigt från Spanien och har sedan fötts upp i stor skala i bland annat Australien och på Nya Zeeland, närmre besättningar finns dock. Merinon ligger oftast på en tjocklek av under 25 mikrometer.
Svenska får med tunn ull
Men hur är det med svenska merinofår? Det har inte riktigt blivit så, närmsta större besättningarna finns i danmark men möjligheterna tar inte slut där. Inom landet har vi finullsfår som har en mjuk och fluffig päls. Vidare har finullsfåret korsats med texelfår som har en väldigt krusig ull som är svår att tova ihop. Den sorten heter sveafår. I ett ytterligare steg har nu sveafåret korsats med dansk merino vilket har lett till jämtlandsfåret. Den har en mjuk och tunn ull som är helt ljuvlig att spinna. Jämtlandsfåret togs fram i samarbete med woolpower och nu har även fjällräven nappat och börjat köpa på sig av ullen. Problemet hittills är antalet, de flesta som har får har det för köttet och då är ullkvalitén långt ner på önskelistan. Denna prioritering har också påverkat fårägarnas kunskap om hur ull tas om hand för att kunna användas och vad som är bra ull. Tyvärr slängs majoriteten av all ull som klipps i Sverige. I slutet på 2013 fanns det ca 450 jämtlandsfår och många mer behövs för att ha minsta chans att vara ett alternativ till merino.
Mohair och Kashmir
Nu har vi lämnat fåren och gått över till getter. Mohair är ull från angorageten (nej, namnen känns inte det minsta logiska här) och kashmir kommer från en grupp av getter som benämns kashmirgetter (exempelvis pashminageten). Mohair har en tjocklek mellan 25-50 mikrometer och är då en mycket varierande fiber när det kommer till tjocklek. Den är omtyckt för sin silkiga glans.
Kashmirgetterna har både täckhår och bottenull och efter vintern kammas bottenullen bort för att användas till textilier. En get ger ca 100-150g fibrer. Tjockleken på finare fibrer kan ligga mellan 13-20 mikrometer.
Alpacka
Och nu har vi gått över till ett kameldjur. Alpackafibrerna kan variera mellan 18-32 mikrometer. Det finns två alpackafamiljer, suri och huacaya. Suri har långa lockar och lämpar sig bra till vävning och huacaya är fluffigare och har en mer elastisk ull vilket gör den bra till stickning.
Lite mer udda ullproducenter
Den finaste ullen kommer från myskoxar och kallas för Qiviut. Tjockleken på dess underull ligger runt 18 mikrometer men ungdjur och honor kan ha ännu tunnare. Priset är som förväntat skyhögt men det är svårt att konkurrera med den när det kommer till ullkvalitet.